Jahapp.. nu har jag vinkat av pappa som ska på kurs och dom små är i skolan. Allt är ganska tomt och ensamt. Det känns rätt meningslöst att vara hemma och hälsa på när ingen är hemma ändå.. Hade det inte varit för att jag lovat mamma att komma till henne i eftermiddag, och för att jag sagt till Nora att jag inte ska åka fören imorgon så hade pappa fått skjutsa mig till tåget imorse. Men nu har jag ju lovat att stanna så det är bäst att jag gör det. 

Eftersom att jag inte har något vettigt för mig och jag inte är så sugen på att ta fram samhällsboken så tänkte jag ta en promenad med hundarna strax.. men jag upptäckte att jag inte har några mjukisbrallor med mig.. Katastrof! Vad tänkte jag på när jag packade väskan egentligen? Skönt att ta en långpromenad i jeans? Nej! Och det är alldeles för kallt för att ha shorts.. suck!
Påtal om katastrof.. haha! När jag var mindre hade jag en kompis kompis, alltså vi två var inte direkt nära vänner men hon var kompis med min kompis.. iallafall, hon hette Katta.. Och när vi skulle vara dumma mot varandra kallade vi henne för Katta-strof! Det låter kanske inte så farligt nu men när vi var små tyckte vi att det var väldigt elakt.. haha :) Någon som kommer ihåg det?